Ups and downs

Man kan konstatera att det vägen till framgång verkligen inte är spikrak utan mer som en berg- och dalbana. Och det gäller att orka kämpa på när man är nere i dalen och njuta när man är på på toppen. Lego och jag är just nu nere i dalen, men vi ska kämpa på och ta oss upp igen.

Förra veckan fick han vila 5 dagar då jag var bortrest, veckan innan det blev det också lite halvlugnt av olika anledningar. Den här veckan var jag pepp på att komma igång igen och rida. Red hemma i måndags och man kan väl säga att det kändes att han hade vilat, fick jobba mkt med att få honom rund och låg i formen och att han skulle komma ihop i kroppen. I tisdags red vi för Per, själv jag höll på att bli sjuk men tänkte inte så mycket på det under passet utan red på. Per tyckte precis som jag att vi hade tappat en hel del sen sist men det är bara att backa tillbaka, jobba med formen, att han kommer över ryggen och kortar ihop sig. Fick jobba mycket med det under passet och det blev bättre och mot slutet var känslan bättre även om det var en bit kvar och jag fick slita för det. När han blir såhär så blir han lång, långsam och okänslig för hjälperna och känslan är inte kul. När han är i form (som han var för två månader sen) så är han kort, kvick, väldigt med på hjälperna och känns fantastisk så det är verkligen en kontrast, som natt och dag att rida.

Såklart blev jag sjuk men red ändå på onsdagen också, fick fortsätta jobba med formen och aktiviteten, han gav mig inte så mycket gratis, så fick verkligen rida för det. Men det blev bättre och på slutet galopperade han faktiskt ganska bra. På torsdagen var jag fortsatt sjuk och red ut och det blev ett lugnt pass för oss båda. Sen dess har jag inte ridit eftersom jag nästan tappade rösten och har haft feber på kvällarna. Molle tömkörde honom fre+lör och även där fick hon kämpa med att hålla honom aktiv, det var bättre i lördags då han var lite mer med från början. Igår skuttade Saga lite studs med honom, han var duktig över hindrena, där är han ganska kvick och tar sig över bra men däremellan vill han gärna bli lång och stor i galoppen. Jag skulle ju ha tävlat i Gnesta i lördags men jag strök mig både pga vår formstatus och att jag var sjuk.

Idag börjar jag känna mig lite bättre, vi får se om jag orkar rida idag eller om han får en vilodag. Hovis kommer ikväll också. Till helgen kommer Martin och då tänkte jag att han ska få rida lite, det passar bra med lite hjälp uppifrån nu också för han blir verkligen stor för mig när vi hamnar i det här läget att jag måste aktivera honom och få honom att ta i och bli kvick men utan att släppa iväg honom så att han blir lång och för står i gången.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s