När det oförutsedda händer

Höstsäsongen blev kort i år. Eller det är inte helt säkert att den är helt över men det blir inga tävlingar på ett tag iallafall då Lego har skadat sig. 

Han har gjort sig illa i hagen och lyckats få en fraktur på ett bakre revben. Alltså helt av, inte bara en spricka, vilket syntes tydligt på ultraljudet. Hur det har gått till kan man bara spekulera i men det mest sannolika är att han har halkat och gått omkull då det fanns andra tecken på det. Oavsett så är jag ändå glad att det inte gick värre, detta ska läka utan direkta men och jag behöver inte vara orolig för att sätta igång när det väl har läkt. Han har vilat i två veckor och gått på metacam tills i måndags samt går i mindre hage. Jag får skritta honom uppsuttet då det sitter så långt bak och sadeln och skänkeln är inte i närheten. Som tur är är han otroligt snäll att skritta ut på ensam trots liten hage och mycket mindre motion än vanligt. Han är såklart pigg och reagerar på mer än vanligt men han är så lydig och trygg att jag inte behöver vara orolig. Förhoppningvis gör daglig skrittmotion att vi kan sätta igång relativt snabbt när vi får klartecken för det. Vi ska tillbaka den 19/9 och göra nytt ultraljud, då har det gått fem veckor. Räknar med minst två månader totalt, kanske mer. Hoppas att jag får börja jogga honom lite lätt efter återbesöket så vi kan påbörja igångsättning, men vi får se hur det läker och vad veterinären säger. Nu efter två veckor sen det hände verkar han inte ha ont längre iallafall. 

Han har varit väldigt skadefri ända sen jag köpte honom för drygt fem år sen och denna skada är ändå en ”bra skada” och vi kommer komma tillbaka. Så det känns inte så jobbigt även om man såklart istället skulle vilja träna och tävla! Tänker också att han kanske mår bra både mentalt och i kroppen av en paus och att motivationen kommer vara på topp hos oss båda sen! 

Jag passar dessutom på att vila min rygg lite och träna annat plus att jag hjälper Saga med Esset lite. Jag ska starta henne i Msvb:2 i Hufvudsta den 24/9, så det blir kul! 

Jag och Molle håller också på att rida in hennes unghäst som är 2,5 år nu. Det går bra, några framsteg för varje gång och igår kunde vi nästan skritta själva på volten runt Molle som höll i linan. Lite svårt att svänga och så men det kommer nog. Alltid spännande att se hur de reagerar när man kommer upp. Den här är ganska känslig och reaktionssnabb men får inte panik om han blir rädd utan far iväg lite men kommer sen tillbaka och är lugn igen.

Härligt sommarminne: Lego njuter i sommarhagen med sina kompisar 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s